Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) belyser att
barnen ska få möjlighet att konstruera med hjälp av olika material och att
förskolan ska inspirera barnen till att våga samt vilja utforska omvärlden. Första
gången som jag hörde talas om storyline var i denna kurs, tidigare hade jag
aldrig stött på det arbetssättet. Mina första tankar kring storyline var att
det kändes komplicerat och kanske riktade sig mer mot äldre skolbarn än just
förskolebarn. Men under arbetet med vår storyline har jag lärt mig att förstå
vad det innebär och hur det kan användas som en bra ingång för barn att kunna
utforska olika delar av sin omvärld. Jag tycker att storyline kan belysa olika
delar, beroende på vad man väljer att rikta in sig på – i vårt fall hållbar
utveckling med fokus på bilars utsläpp, nedsågning av träd samt källsortering. Barnen
får även erfara olika material i tillverkning av karaktärerna, föremålen och
miljöerna och om man som pedagog varierar materialen och sätten att skapa, så
kan det finnas något som passar alla barn. Vilket i sin tur kan göra detta
meningsfullt och även lustfyllt.
Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010)
poängterar även betydelsen för barnens inflytande i verksamheten. När barnen
tillsammans med pedagoger får bygga upp en berättelse och skapa karaktärer samt
miljöer anser jag att det blir konkret, spännande och förhoppningsvis väldigt
givande för barnen. Barnen blir inte presenterade något färdigt och
skräddarsytt som pedagogerna har gjort i förväg, utan barnen är den viktiga
delen för att arbetet ska kunna fortskrida – deras inflytande är grunden! Däremot
kan pedagogerna uppmärksamma vad barnen har för intressen just nu och välja att
rikta in arbetet på det, men att det är barnen som sedan ska ges möjlighet till
skapandet av berättelsen genom sina tankar, idéer och tidigare erfarenheter
samt kunskaper. Ett hjälpmedel i detta kan vara nyckelfrågorna, som kan
utveckla barnens tankeprocess och tillsammans i grupp kan det bli olika betydelsefulla
samtal.
Björklund (2014) beskriver värdet och behovet av att
samtala kring vad vi gör och varför vi gör det. Om barnen inte ges möjlighet
till att kunna reflektera och skapa sig en förståelse för exempelvis
källsortering, kan det nästintill bara bli en vana och den meningsfulla
handlingen med det uteblir. Att använda storyline som arbetssätt anser jag
innehåller frågor så som hur, vad och varför. Det ges möjlighet till reflektion
och att kunna samtala, men då är det grundläggande att jag i min yrkesroll som
pedagog också tar emot barnens tankar och funderingar. Att jag bemöter barnens
frågor på ett nyfiket sätt och om barnen undrar något som jag inte kan eller
vet – då kan vi ta reda på det tillsammans. Jag anser att det är viktigt som
pedagog att våga se alla dess möjligheter som storyline kan innebära och att
man även sammanvävar det med omvärlden genom att till exempel besöka en
återvinningsstation.
Jag har lärt mig att storyline är något som kan
anpassas beroende på ålder och inte enbart riktar sig till äldre skolbarn – så som
jag trodde i början av arbetet. Att använda sig av detta arbetssätt är något
som jag vill se mer utav i förskolan och jag vill definitivt själv nyttja dess tillgångar
som kan ha en positiv inverkan på verksamheten. Storyline kan varieras på alla
möjliga vis och när barnen ges delaktighet samt inflytande via sina tankar samt
fantasin, så menar jag att det kan vara en värdefull resurs i barnens resa
gentemot ett livslång lärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar