Pernilla Lundbergs reflektion.

Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) belyser att barnen ska få möjlighet att konstruera med hjälp av olika material och att förskolan ska inspirera barnen till att våga samt vilja utforska omvärlden. Första gången som jag hörde talas om storyline var i denna kurs, tidigare hade jag aldrig stött på det arbetssättet. Mina första tankar kring storyline var att det kändes komplicerat och kanske riktade sig mer mot äldre skolbarn än just förskolebarn. Men under arbetet med vår storyline har jag lärt mig att förstå vad det innebär och hur det kan användas som en bra ingång för barn att kunna utforska olika delar av sin omvärld. Jag tycker att storyline kan belysa olika delar, beroende på vad man väljer att rikta in sig på – i vårt fall hållbar utveckling med fokus på bilars utsläpp, nedsågning av träd samt källsortering. Barnen får även erfara olika material i tillverkning av karaktärerna, föremålen och miljöerna och om man som pedagog varierar materialen och sätten att skapa, så kan det finnas något som passar alla barn. Vilket i sin tur kan göra detta meningsfullt och även lustfyllt.

Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) poängterar även betydelsen för barnens inflytande i verksamheten. När barnen tillsammans med pedagoger får bygga upp en berättelse och skapa karaktärer samt miljöer anser jag att det blir konkret, spännande och förhoppningsvis väldigt givande för barnen. Barnen blir inte presenterade något färdigt och skräddarsytt som pedagogerna har gjort i förväg, utan barnen är den viktiga delen för att arbetet ska kunna fortskrida – deras inflytande är grunden! Däremot kan pedagogerna uppmärksamma vad barnen har för intressen just nu och välja att rikta in arbetet på det, men att det är barnen som sedan ska ges möjlighet till skapandet av berättelsen genom sina tankar, idéer och tidigare erfarenheter samt kunskaper. Ett hjälpmedel i detta kan vara nyckelfrågorna, som kan utveckla barnens tankeprocess och tillsammans i grupp kan det bli olika betydelsefulla samtal.

Björklund (2014) beskriver värdet och behovet av att samtala kring vad vi gör och varför vi gör det. Om barnen inte ges möjlighet till att kunna reflektera och skapa sig en förståelse för exempelvis källsortering, kan det nästintill bara bli en vana och den meningsfulla handlingen med det uteblir. Att använda storyline som arbetssätt anser jag innehåller frågor så som hur, vad och varför. Det ges möjlighet till reflektion och att kunna samtala, men då är det grundläggande att jag i min yrkesroll som pedagog också tar emot barnens tankar och funderingar. Att jag bemöter barnens frågor på ett nyfiket sätt och om barnen undrar något som jag inte kan eller vet – då kan vi ta reda på det tillsammans. Jag anser att det är viktigt som pedagog att våga se alla dess möjligheter som storyline kan innebära och att man även sammanvävar det med omvärlden genom att till exempel besöka en återvinningsstation.

Jag har lärt mig att storyline är något som kan anpassas beroende på ålder och inte enbart riktar sig till äldre skolbarn – så som jag trodde i början av arbetet. Att använda sig av detta arbetssätt är något som jag vill se mer utav i förskolan och jag vill definitivt själv nyttja dess tillgångar som kan ha en positiv inverkan på verksamheten. Storyline kan varieras på alla möjliga vis och när barnen ges delaktighet samt inflytande via sina tankar samt fantasin, så menar jag att det kan vara en värdefull resurs i barnens resa gentemot ett livslång lärande.