Emelie Fyhrs reflektion.

Jag anser att Storyline är ett intressant och spännande projekt för både pedagog och för barnen. Barnen får verkligen en chans till att få känna sig både delaktiga och får känna att de har inflytande i aktiviteten. Det är viktigt att våga släppa spärrarna och låta barnen få vara med och bestämma och vara en del av konstruktionen av berättelsen. I läroplanen (skolverket, 2010) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Det anser jag att barnen får utveckla genom att de får testa på flera olika tekniker och material när de hjälper till att bygga bakgrund och karaktärer för berättelsen. Björklund (2014) hävdar att det är viktigt att tillsammans samtala om det vi gör, då barnen kan få en djupare förståelse för hållbar utveckling. Det anser jag att pedagoger och barnen får göra under ett Storyline arbete eftersom nyckelfrågorna bidrar till en hel del diskussioner som får barnen till att reflektera och fundera med oss och med varandra. På vägens gång kan barnen själva också komma med en hel del frågor till oss som de tänker på och då är det viktigt att vi pedagoger är lyhörda och försöker ta tillvara på det tillfället då barnen själva kommer med frågor och funderingar. Det som är så bra med Storyline är att det går att använda till näst intill vilket ämne man vill. Jag anser att det är ett bra sätt att arbeta med just för att barnen oftast tycker att det är väldigt spännande med något nytt och att det är spännande när de själva får vara med och konstruera den.  Det blir ett roligare sätt för barnen att lära sig och få mer kunskap på. Barnen får även använda sig väldigt mycket av sin fantasi när de får vara med och bestämma vad deras karaktärer ska vara för något och även när de får vara med och bestämma hur bakgrunder och andra saker ska se ut som ska vara med i berättelsen. Verksamheten ska ge utrymme för barns egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus och utomhus” (Skolverket, 2010,)

Min egen lärprocess är att jag får våga släppa på tyglarna och släppa in barnen i besluten och i konstruktionerna till projektet. Jag anser även att det är viktigt att jag låter alla barn få vara med och delta i aktiviteten för att inte något barn ska känna sig utanför eller känna att den inte är tillräckligt duktig för att få vara med. Vilket kan vara känslor som uppstår hos barnen när vissa barn inte får delta i aktiviteten medan andra barn får det. Det är inte bara barnen som får utveckla och använda sin fantasi utan de är även jag som pedagog som får lära mig att ta användning av min fantasi och försöka komma på hur berättelsen ska vara och vad den ska handla om och komma på frågor som kan ställas till barnen. Det är viktigt att kunna ta till sin fantasi och vi får även lära oss mycket ifrån barnen genom att höra hur de tänker och reflekterar. Vi pedagoger ska ta tillvara på fantasin och kreativiteten hos barnen då det är en viktig resurs (Björklund, 2014).

Avslutningsvis så anser jag att det har varit ett väldigt roligt arbete att få göra och det ska bli kul att få testa detta inte bara inom hållbar utveckling utan också få testa på inom andra ämnen och områden. Jag längtar tills jag får komma ut och jobba på förskolan och få testa på detta med barnen. 

/Emelie Fyhr