Storyline är något jag aldrig tidigare har hör talas om fören vi blev introducerade för det i denna kurs. Min första tanke när jag hörde orden storyline var att det skulle bli svårt, jag tänkte: kan man göra detta med förskolebarn. En annan tanke var, story som på svenska betyder berättelse att vi skulle skapa en egen, något som visade sig var sant. Vi skulle skapa en ”levande” berättelse som har karaktärer och olika miljöer. Det var intressant att få upptäcka något nytt som man kan ta med sig in i förskolans värd den dagen jag börjar arbeta. Sättet att få arbeta med storylina upplevde jag var intresseväckande på så sätt att man får skapa med hjälp av sin fantasi, du använda dig av din kreativa sida när du skapa karaktärerna, byggnaderna men även miljöerna.

Som pedagog när man arbetat utifrån storyline tillsammans med en barngrupp väljer pedagogen vad den vill rikta barnen mot, där barn kan utvecklas och erfara nya kunskaper kring ett ämne. I vårt fall handlade vår storyline om hållbar utveckling, där fokusen hamnade på nedskräpning, utsläpp, nedsågning av träd och källsortering. Materialet vi använde oss av när vi skapade vår storyline var tomma toalettrullar, gamla mjölk och fil packet och tomma lådor som glödlampor hade legat i, material som vi kunde återanvända till något nytt. Jag tror genom att visa barn att man inte behöver köpa in nytt material till förskolan för att kunna skapa kan vi både spara pengar samt bidra till en förbättring av vår miljö. På så sätt att nya material inte behöver tillverkas och kan barn få vara med att samla in gamla toalettrullar eller mjölkpaket få barnen känna sig delaktiga samt att de får bira med något.

Storylines uppbyggnad ser ut på följande sätt att pedagogen skapar en början och ett slut samt att det finns med nyckelord. Nyckelorden hjälper och utmanar barnen att börja tänka kring vad som händer, varför men även hur det kan hända. Storyline skapar ett gemensamt lärande där alla barn samt pedagogerna får en delaktighet. Barnen får påverka vad som händer i berättelsen, hur karaktärerna och byggnaderna ska se ut samt att de får forma miljöerna utifrån hur dem tror de ser ut. Karlsson (2014) talar om barns delaktighet och inflytande som en del av den demokratiska världen på förskolan. Förskolans läroplan tar även upp att förskolan ska strävar efter en demokratisk förhållningssätt, då alla barn ska ges möjlighet till ett deltagande i olika samarbetsövningar och aktiviteter. Genom att arbeta med storyline får barn möjlighet till träning av både samarbete samt att de får utveckla deras tänk.

Avslutningsvis vill jag framhäva att arbetet med storyline har varit utvecklande samt givande för mig som blivande pedagog, då jag har fått öppna upp mina ögon för något nytt. Jag upplever storyline givande för mig men som jag tror även kan bli givande för barnen. Så detta är något som jag gärna skulle vilja prova på tillsammans med en barngrupp. 

//Angelica Backlund

Avslutning för dagen

Vi har nu tagit bilderna och spelat in berättarrösten till vår stillbildsfilm, samt att vi förberett oss inför kommande redovisning. Ett roligt och givande arbete!

Berättarröst.

Till vår film med stillbilder har vi valt att använda oss av en berättarröst och sitter vi och spelar in vår berättelse, roligt!

fotostund

Nu är vi i fullgång med fotandet av vår stillbildsfilm :)

8/1 - 2016

Idag den 8 januari tänkte vi gå igenom vårt material så vi har allt samt kolla så vi inte har missat något, för idag ska vi skapa vår film.

Pernilla Lundbergs reflektion.

Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) belyser att barnen ska få möjlighet att konstruera med hjälp av olika material och att förskolan ska inspirera barnen till att våga samt vilja utforska omvärlden. Första gången som jag hörde talas om storyline var i denna kurs, tidigare hade jag aldrig stött på det arbetssättet. Mina första tankar kring storyline var att det kändes komplicerat och kanske riktade sig mer mot äldre skolbarn än just förskolebarn. Men under arbetet med vår storyline har jag lärt mig att förstå vad det innebär och hur det kan användas som en bra ingång för barn att kunna utforska olika delar av sin omvärld. Jag tycker att storyline kan belysa olika delar, beroende på vad man väljer att rikta in sig på – i vårt fall hållbar utveckling med fokus på bilars utsläpp, nedsågning av träd samt källsortering. Barnen får även erfara olika material i tillverkning av karaktärerna, föremålen och miljöerna och om man som pedagog varierar materialen och sätten att skapa, så kan det finnas något som passar alla barn. Vilket i sin tur kan göra detta meningsfullt och även lustfyllt.

Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) poängterar även betydelsen för barnens inflytande i verksamheten. När barnen tillsammans med pedagoger får bygga upp en berättelse och skapa karaktärer samt miljöer anser jag att det blir konkret, spännande och förhoppningsvis väldigt givande för barnen. Barnen blir inte presenterade något färdigt och skräddarsytt som pedagogerna har gjort i förväg, utan barnen är den viktiga delen för att arbetet ska kunna fortskrida – deras inflytande är grunden! Däremot kan pedagogerna uppmärksamma vad barnen har för intressen just nu och välja att rikta in arbetet på det, men att det är barnen som sedan ska ges möjlighet till skapandet av berättelsen genom sina tankar, idéer och tidigare erfarenheter samt kunskaper. Ett hjälpmedel i detta kan vara nyckelfrågorna, som kan utveckla barnens tankeprocess och tillsammans i grupp kan det bli olika betydelsefulla samtal.

Björklund (2014) beskriver värdet och behovet av att samtala kring vad vi gör och varför vi gör det. Om barnen inte ges möjlighet till att kunna reflektera och skapa sig en förståelse för exempelvis källsortering, kan det nästintill bara bli en vana och den meningsfulla handlingen med det uteblir. Att använda storyline som arbetssätt anser jag innehåller frågor så som hur, vad och varför. Det ges möjlighet till reflektion och att kunna samtala, men då är det grundläggande att jag i min yrkesroll som pedagog också tar emot barnens tankar och funderingar. Att jag bemöter barnens frågor på ett nyfiket sätt och om barnen undrar något som jag inte kan eller vet – då kan vi ta reda på det tillsammans. Jag anser att det är viktigt som pedagog att våga se alla dess möjligheter som storyline kan innebära och att man även sammanvävar det med omvärlden genom att till exempel besöka en återvinningsstation.

Jag har lärt mig att storyline är något som kan anpassas beroende på ålder och inte enbart riktar sig till äldre skolbarn – så som jag trodde i början av arbetet. Att använda sig av detta arbetssätt är något som jag vill se mer utav i förskolan och jag vill definitivt själv nyttja dess tillgångar som kan ha en positiv inverkan på verksamheten. Storyline kan varieras på alla möjliga vis och när barnen ges delaktighet samt inflytande via sina tankar samt fantasin, så menar jag att det kan vara en värdefull resurs i barnens resa gentemot ett livslång lärande.

Victoria Flinks reflektion

Något som jag vill börja med att säga är att jag personligen är positiv till att arbeta med storyline, detta efter att jag själv fått en större förståelse i hur de kan användas både före, under och efter aktiviteten. Dock var jag först skeptisk till hur arbetet skulle gå till och hur man skulle kunna arbete med detta speciellt i de lägre åldrarna på förskolan. Något som jag under arbetets gång lärt mig är hur man kan bearbeta innehållet för att passa såväl yngre som äldre barn. Samtidigt ser jag även möjligheterna att utmana barnen i deras tidigare erfarenheter kring ämnet, i vårt fall källsortering. Genom att arbeta med storyline tror jag att pedagoger kan fånga barnens uppmärksamhet genom exempelvis upplägget där barnen får en aktiv roll, samt att barnen kan fundera, diskutera, problematisera och tillverka. Samtidigt finns det nyckelfrågor med som kan utmana barnen i deras tänkande, de får även en möjlighet att tillsammans med andra barn och pedagoger synliggöra deras tankeprocess, detta genom att tillsammans utforska området både med material, funderingar och olika miljöer. I läroplanen (Skolverket, 2010) för förskola kan man läsa hur förskolan ska sträva efter att barnen utvecklar förmåga att skapa med hjälp av olika material, samt att förskolan ska vara en trygg plats för barnen och att verksamheten ska vara rolig och lärorik så att grunden till ett livslångt lärande byggs upp. Och det är något jag tror att storyline kan hjälpa till med, detta eftersom storyline kan användas till alla områden som pedagoger väljer att fokusera på, det gäller bara för pedagoger att se de möjligheter storyline arbetet kan tillföra barnen.

När det kommer till vårt valda område om källsortering så tänker jag även på hur vi kan visa barnen hur materialen som finns med i berättelsen och de material som hamnar i naturen kan påverka både oss människor och miljön. Något som jag fann intressant var något som Johan Rockström nämnde om att vi gärna förfinar miljöproblemen som finns så att det inte ska upplevas som så negativt. Dock måste förskola börja någonstans för att belysa problemen, och genom att kombinera storyline med andra aktiviteter tror jag att man kan skapa ett engagemang och nyfikenhet hos barnen som kan medför att deras förståelse för ämnet blir större samt att det kan medföra att ämnet inte upplevs som komplicerat och därigenom kan de få en positiv upplevelse.

Björklund (2014) talar bland annat om vad återvinning och återanvändning av föremål kan medföra, exempelvis att föräldrar, verksamhet och barn tillsammans kan bidrar till att sortera föremål som finns i vår vardag. Detta tror jag även kan medföra att en koppling mellan förskola och hemmet blir tydligare eftersom sommarbetet mellan dem finns.

Jag vill även lyfta en sak med storyline och det är att man kan få in många olika ämnen och aspekter. Några av de aspekter som man kan se i vår storyline är relationen mellan mamman och barnen, demokrati, vänskap, solidaritet och inflytande och genom att kombinera olika faktorer i berättelsen kan olika saker upptäckas. 

//Victoria Flink

Johan Rockströms sommarprat i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571827?programid=2071